AM17 Tanzania

Ebba Bjuvéus sitter som LPO i IFMSA-Örebros styrelse och är både lika ny inom IFMSA som hon är på läkarprogrammet vid Örebro universitet. Nedan får ni följa Ebbas upplevelser från hennes första GA, AM17 Tanzania, som hölls i Arusha den första veckan i augusti 2017.

Jag klev ur taxin vid slutdestinationen, Ngurdoto mountain lodge i Arusha, och såg mig omkring med skräckblandad förtjusning. Det var människor överallt. Människor som skrattade, människor som hoppade av glädje, människor som sprang runt och kramades och människor med en klump av nervositet i magen. Jag var den sistnämnda. Vad gjorde jag ens här? Jag passade inte in. Jag kunde ingenting. Jag hade fått höra att IFMSA var som en enda stor internationell familj, och om det nu var så, så var inte jag en familjemedlem.

Ngurdoto mountain lodge var ett otroligt vackert ställe och trots nervositeten kände jag ändå att en vecka här förmodligen skulle bli okej. Första dagen var jag med på SCOPH-sessions och det var här, bland ett orange virrvarr, som min nervositet försvann. Jag älskade våra SCOPH-diskussioner, för trots bristande IFMSA-kunskap hade jag både åsikter och kunskap inom våra diskussionsämnen. Vi diskuterade fetma, NCDs (non-communicable diseases), hur man ska bidra till och lägga upp välgörenhetsprojekt (Do no harm in international health) och massa andra frågor som jag verkligen intresserar mig för. Här passade jag in och det finns inte längre på kartan att jag inte skulle vara en SCOPHero.

På onsdagskvällen hade vi NFDP, National Food and Drink Party, vilket gick ut på att bjuda alla andra deltagare på sitt lands särskilda mat och dryck. Vi dukade upp stort med djungelvrål, mjölkchoklad, singoalla-kakor, kanelgifflar, knäckebröd med Kalles kaviar och Ahlgrens bilar. Det var väldigt kul att få gå runt och smaka av alla andras utställningar men det bästa var nog att få se människor spotta ut djungelvrål med äcklade miner.

Varje eftermiddag satt vi i plenum och röstade igenom nya beslut och stadgar. Till en början var allt obegripligt men framåt slutet på veckan klarnade allting mer och mer. Tack till er alla som svarat på mina tusentals frågor!

Dagarna passerade i ett hafs och plötsligt var det dags att säga hejdå till alla underbara människor man fått lära känna under veckan och packa ihop sin ryggsäck, vilken nu bestod av diverse flaggor, klistermärken och pennor från delar av hela världen. Väskan var lite tyngre, kroppen något berövad på sömn men humöret och glädjen högt upp i taket.

GA var allt annat än vad jag hade förväntat mig, det var så mycket bättre. Det var välorganiserat, inspirerande och lärorikt. Jag längtar redan tills nästa GA och kanske att det blir så att jag om ett år sitter i Montreal, Canada, och faktiskt vet vad jag håller på med.

Jag har fått höra att IFMSA är som en enda stor internationell familj, och om det nu är så, så är jag definitivt en familjemedlem.

Vi ses familjen, vi ses!!

Ebba Bjuvéus