Det är helt becksvart på bussen. Jag vänder mig om och anar att det ligger skadade människor i mittgången. Utöver mina skrik på hjälp är det läskigt tyst bland de andra i bussen. Intill mig har min bästa vän svårt att andas och blöder. Ett par personer i reflexvästar kommer på bussen, kollar bland annat andning och puls på oss, och sätter varsin lapp runt handleden. Röd. Min kompis fick en röd lapp. Jag frågar om det betyder att hon kommer dö och en person tittar mig i ögonen med en lugnande blick, och säger att de snart kommer komma tillbaka med mer hjälp.

Hur realistiskt det hela än känns så är det tack och lov inte det. Inte den här gången. Övningen arrangeras av Nacka-Värmdö Räddningssällskap och är en del av en tredagars training i katastrofmedicin. Deltagarna, som är studenter på allt från sin första till sista termin, får lära sig hur de ska agera den dagen något liknande, och eventuellt ännu större, sker på riktigt. Det har nämligen visat sig att trots internationella mål att öka undervisningen om katastrofmedicin på läkarutbildningar, så har så inte skett. De flesta universitet lär ut väldigt lite eller ingenting alls om ämnet. Samtidigt ökar antalet katastrofer och fler människor drabbas.

Texten ovan är skriven av Therese Löf, hon och Hanna Jerndal deltog båda i trainingen i katastrofmedicin som hölls i början av februari.

Therese, vad var din roll under trainingen?

Jag och Anton Ahlbäck är peer-to-peer trainers i katastrofmedicin, och lärde under helgen bland annat ut vad en katastrof är definitionsmässigt, vilka skador man kan förvänta sig vid olika typer av katastrofer och prehospital sjukvårdsledning.

Vad fick deltagarna göra?

Teoretiska presentationer blandades med praktiska inslag som table top-simuleringar där deltagarna bland annat skulle hantera en påhittad stor olycka och via radio rapportera till ”SOS Alarm” som satt i rummet bredvid, och också utgjordes av deltagare. Vi bjöd in föreläsare från bland annat Röda Korset, MSB, Umeå Universitet och Karolinska Institutet. Johan von Schreeb bidrog med etik i katastrofer och internationell koordinering, och Olof Semb med psykologisk första hjälpen. Vi hade även fokus på internationell humanitär rätt och hur det är att arbeta som vårdpersonal i en katastrof.

Vilka var det som deltog?

Till trainingen hade vi bjudit in studenter i hela Norden. Det var ett riktigt härligt gäng, och det enda vi kunde önskat var studenter inom andra vårdyrken än läkare. Kanske kommer ni nästa gång? Vi fick fantastiskt fin feedback vilket är oerhört roligt. 55% av deltagarna tyckte att kunskapen var så viktig att alla studenter inom vårdsektorn borde lära sig det vi lärde ut, och ytterligare 40% svarade på samma fråga att de tyckte att det var mycket användbar kunskap. Samtidigt lyckades vi inspirera 95 % att lära sig mer om katastrofmedicin. Detta är Intressegruppen för Katastrofmedicin inom IFMSA-Sveriges första training, så det kan ju bara bli bättre härifrån!

Hanna berätta vad det var som fick dig att få upp ögonen för läkaryrket, och katastrofmedicin!

Det var en helt vanlig oktoberdag 2012. Det var det som var så hemskt. För byborna i Betshahore var det en helt vanlig dag, men den dagen förändrade mitt liv. Det var normaliserat att människorna som jag mötte inte hade tillgång till vård eller ens dricksvatten. Det var i Palestina som jag bestämde mig för att läsa till läkare. Jag visste redan då att jag skulle vilja jobba internationellt en vacker dag, när jag samlat på mig tillräckligt med erfarenhet. När jag nu är inne på min sista termin på läkarprogrammet så inser jag att det verkligen hade varit önskvärt med mer fokus på internationellt arbete, medicin i fält och katastrofmedicin under utbildningen. Och med mer så menar jag att det hade varit önskvärt att vi faktiskt hade fått studera det. I en alltmer globaliserad värld med fler och fler katastrofer så behöver även vi svenska läkare ta del av denna kunskap. Även i vår närmiljö behöver vi kunna hantera resultaten av klimatförändring, hotande epidemier, större våldsdåd m.m.

Vad lärde du dig under helgen?

På forskningssidan så finns det mycket att göra och där har Sverige en chans att genom internationella samarbeten stötta och utbyta kunskap med länder som drabbas hårt av katastrofer. Som jag lärde mig under trainingen i katastrofmedicin: 1 dollar spenderad på preventiva åtgärder motsvarar 7 dollar för vad som behöver göras i efterhand. Tack vare trainingen i Disaster Medicine så fick vi studenter som har ett intresse för katastrofmedicin en chans att träffa inspirerande lärare, sjukvårdspersonal som jobbat internationellt och andra studenter som brinner för samma sak. Läkarstudenterna Therese och Anton delade på ett interaktivt sätt med sig av sin kunskap från den kurs de har gått i Disaster Medicine i Norra Italien (Se blogginlägg om det här! www.ifmsa.se/katastrofmedicin-i-italien/).

Under helgen så lärde jag mig saker som jag tror att jag kommer att ha stor nytta av – inte bara i fält eller på olycksplatser, utan också i mitt vardagliga arbete som jag nu går ut i som läkare. Att kunna samarbeta effektivt, fatta snabba beslut, hantera stress och prioritera pga bristande resurser är lika viktigt på klinik som i fält. Att ha en genomövad handlingsplan redo vid fall av olyckor eller ev. terrordåd känns också mer och mer relevant i dagens samhälle.

Det var en fantastisk helg med bra fördelning mellan det informativa och de praktiska övningarna. Jag hoppas att detta kan få bli starten på fler projekt inom katastrofmedicin, både inom IFMSA och på läkarprogrammen. Tack för en riktigt bra kurs! 

Vill du gå med i intressegruppen för katastrofmedicin? Maila katastrofmedicin @ ifmsa.se. Vill du också bli trainer i katastrofmedicin? Sök senast den 19 februari här: Application to Training Disaster Medicine Trainers Year 2017