Blogginlägg från August Meeting 2019 i Taiwan

 General Assembly – en färskings perspektiv sammanfattat

“Förresten, många säger att har man sovit mer än två timmar per natt på GA så har man inte haft den riktiga upplevelsen” sa Olga första dagen i Taiwan. Aight, hon överdriver säkert men okej tänkte jag. Utan att veta mycket alls om vad Augustimötet innebär, och inte heller om Taiwan, hade jag skickat in min ansökan om att få åka med den svenska NMO:n i våras. Allt som jag borde stressa över kan jag lika gärna ta när jag är där tänkte jag och sköt upp all resfeber och oro över saker som kan gå fel. Det kanske var rätt beslut, för det första jag fick höra när jag kom dit var att jag inte skulle förstå något av vad som händer den första dagen. Sagt och gjort! Trötta från invigningsceremoni, med 13 minuters middagspaus mellan punkterna och välkomstfesten därefter, tog vi oss upp på morgonen Dag 1 för att hinna till frukostbuffén innan sessions. En lista på vad som fanns uppdukat kräver ett eget blogginlägg, men det var en spännande blandning av friterade streetfood-liknande bitar, sushi och standard kontinental frukost.

Jag, Adrian och Nira var på SCORP sessions och hade lyxen att vara tre stycken som representerade Sverige. Någon hade tydligen behövt rösta under två sessions från en annan NMO och en kille från Uzbekistan kom helt ensam. Vi alla tre var på vårt första GA och kunde därför snegla förvirrat på varandra när vi inte fattade vad som hände. Däremellan bestod sessions av olika workshops, diskussioner, debattövning, mindre föreläsningar och så vidare. Och av att golvet gungade av trötthet förstås – det där med två timmar stämde alltså tydligen. Utöver sessions var dagarna fyllda med NMO-hour (då vi diskuterade hur vi skulle rösta som delegation), theme events och plenum, samt en och annan joint session. Temat på hela GA:t var teknologi i sjukvård och theme events bestod av olika föreläsningar och panelsamtal. Vi fick ställa frågor till sjukt inspirerande läkare, som alla verkade ha olika uppfattning om huruvida läkare kommer bli ersatta av robotar i framtiden och lämna oss arbetslösa. Spännande.

Det som höll oss vakna om nätterna var socials, som bestod (såklart) av National food and drink party (höjdpunkt enligt mig), välkomst- och hejdå fest, culturenight (där OC fick bartentenderserna att dansa för oss när inget land kunde uppträda pga plenum som drog ut på tiden) och andra spännande events som OC ordnat för oss, inkluderat en privat nightmarket. Nice. Den natten vi inte gick på socials slutade plenum istället klockan 03. Något som följde med mig under hela GA var hur imponerad jag var av de som, trots sömnbrist, gick på presidents sessions OCH på alla plenum, speciellt de som även röstade under plenum. Kaffe och exaltering över att vara där är tydligen ett bra recept för att klara sig på lite sömn.

Det är rätt intressant hur fylld en enstaka vecka kan vara – av matupplevelser, människor, inspiration, idéer till projekt, fest, skratt med delegationen och nya kreativa sätt för delegater att ta powernaps på spännande ställen. Några av oss i delegationen var där ett par dagar innan och efter, och drog runt i Taipei. Personligen tyckte jag mycket om staden, och det var väldigt enkelt att hitta saker att göra. Några började snacka i slutet av GA:t om en tyfon som väntade, och varnade löst för att det eventuellt kan påverka flygtiderna. Dagarna efter stannade alltså de flesta hemma för att slippa regn och storm, men vi hade tur då tyfonen inte var som värst över Taipei. Klart jag hade underskattat den biten dock och drog på utflykt min sista dag till Jiufen en bit utanför Taipei, och fick istället njuta av blåst och varningssignaler. Tacksamheten jag kände när mitt flyg inte var inställt bland alla andra som det stod ”cancelled” brevid på boardningtavlan var den sista härliga upplevelsen i Taiwan.

Jag kan även nämna att jag (trots att jag fortfarande inte kan hälften av alla förkortningar som används) lärt mig att använda alfabetet på ett helt nytt sätt. Och att jag jobbar på en ide om ett IFMSA schiffer för mig själv och alla andra förvirrade där ute. Slutligen måste det sägas att tyfoner bör tas på allvar, och att jag fick mitt straff när högtalare började tjuta på gatan i staden jag var i, tydligen ett bra sätt att kicka igång fight-or-flight hos mig upptäckte jag. Sammanfattningsvis tar jag med mig mycket från General Assembly i Taiwan. Som relativt ny i organisationen var mina förväntningar i stort sett att det skulle vara överväldigande och intensivt, och jag hoppades att det skulle vara roligt. Det känns bra att kunna säga att det överträffade alla förhoppningar, och även förväntningar, med marginal. Dags att börja peppa inför nästa GA och allt annat spännande som väntar med IFMSA!!

Bästa hälsningar,
Clara Brune