Blogginlägg – March Meeting 2020 i Rwanda

Min första General Assembly

Bilden ovan är tagen från scenen av Kigali Convention Centre där GA:s öppningsceremoni hölls. Här står några av de finaste människorna jag mött på länge, på en plats som jag alltid kommer att minnas.

Om jag ska vara ärlig hade jag inte särskilt höga förväntningar på mitt första General Assembly. Jag hade hört talas om mötet för första gången i höstas under min sista termin på läkarprogrammet, och mest sökt för att min vän Julia tipsat mig om att det var en fantastisk möjlighet att möta människor från andra länder. Mot förmodan hade jag fått en reservplats till mötet och tidigt bestämt mig för att lägga min ambitionsnivå lågt. Jag förstod ju inte riktigt vad det handlade om, och i och med att jag precis hade tagit examen och inväntade min AT såg jag nog mest resan som en kul chans att få åka till Afrika och ha en sista IFMSA-äventyr. Litet visste jag vilken oerhört fantastisk upplevelse som väntade.

Första dagen började tidigt med en snabb runda på frukostbuffén följt av sessions med min arbetsgrupp SCORE (arbetsgruppen för forskningsutbyte). Då jag var den enda representanten från Sverige på plats var tanken att jag, vägledd via mailkontakt av Sveriges 2 NOREs som ej kunde närvara, skulle rösta å deras vägnar senare under veckan. Då jag kände att jag hade ganska dålig koll på vad SCOREs arbete innebar deltog jag för det mesta på sessions och workshops som handlade lite grundläggande om SCORE och arbetet man sysslar med. Från vissa länder fanns mer än 1 representant på plats, medan andra länder inte hade någon närvarande. Jag blev snabbt vän med representanterna från Schweiz och Norge, vilket underlättade enormt för mig då de var lite

mer erfarna än mig och jag kunde fråga dem när jag inte förstod saker. Sessions under veckan bestod generellt av olika workshops, diskussioner, mindre föreläsningar och kommunikationsövningar. Den första kvällen avslutades med ett socialt event, liksom alla veckans kvällar gjorde, och den här gången hade man bestämt sig för att starta med det bästa (enligt mig) – National food and drink party! Tänk dig en blandning mellan en mässa och en fest, med en sal fylld av alla länders egna maträtter, snacks och drycker – där har du det underbara receptet för NFDP.

Den andra dagen startade för min, Adeleine och Julias del (SCOPE-representanterna) med Exchange Fair. Det är en mässa för alla involverade i kliniska och forskningsutbyten som gav en chans för alla NEOs och NOREs att lämna ut invitation letters till respektive länders ansvariga personer, men även möjliggjorde det för länderna att sälja in sina utbyten för studenter och eventuellt kunna sluta några nya avtal.

Och som länderna sålde in! Herregud vad vi fick merchandise från olika representanter – pennor, tygpåsar, magneter – allt möjligt! För att inte tala om godis. Från Sveriges sida bjöd vi på armband samt gifflar, chokladbollar, dammsugare och kopiösa mängder smågodis.

Utöver sessions var även dagarna fyllda med NMO-hour (då vi diskuterade hur vi skulle rösta som delegation), theme events och plenum, samt en och annan joint session. Andra dagen deltog jag på min första plenum, vilket var vad jag varit mest förvirrad (och orolig) över innan GA. Det är svårt att beskriva plenum kortfattat, men man kan försöka sig på att överskådligt beskriva det som platsen där alla IFMSAs viktigaste beslut fattas, inklusive omröstningar av stadgar och val av ny styrelse med president. Jag överdriver inte när jag säger att det är en tidskrävande och, ganska ofta tråkig, process som tenderar att dra ut på tiden (ibland ända fram till 4 på morgonen), men det är också där all action sker. Det är där man får lyssna på kandidaturer till poster av studenter som lagt ner sin själ på IFMSA och verkligen brinner för sina hjärtefrågor, och där man faktiskt kan få vara med och göra skillnad med sin röst. Jag har insett hur sjukt häftigt det är. Jag blev också oerhört imponerad över att Olga och Chantal från vår delegation orkade. De gick, trots sömnbrist, på alla plenum och presidents sessions och uppdaterade oss andra, som istället sovit, om all viktig information som sagts. Min GA hade inte varit densamma utan dem.

Övriga veckan bestod av fortsatta sessions, intressanta diskussioner och plenumgenomgångar. Under den fjärde dagen fick jag till och med känna mig viktig under ett par timmar då jag röstade i valet av Regulation Change Proposals och SCORE Supervising Board Candidaturer. Jag röstade visserligen enbart som representant för våra svenska NOREs, men det är ändå lite häftigt att få sitta där med sin flagga och få känna sig delaktig i den demokratiska processen.

Under hela veckan fylldes dagarna med sociala events – oftast fester av olika slag, som man ibland orkade delta i och ibland inte. Men oavsett om det handlade om att gå och ta en kaffedrink med några nyfunna vänner från Kurdistan i kafeterian eller gå och sätta sig och prata lite med tjejerna från Ungern under lunchen, så utökades ens IFMSA-familj var man än gick. Den värme, öppenhet och villighet att dela med sig av sin kultur har jag inte sett någon annanstans hos så många människor med olika bakgrund.

När jag tänker tillbaka på det så är det egentligen helt galet hur mycket man kan fylla en enskild vecka med – människor, matupplevelser, inspiration, idéer till projekt, vacker natur, fest och skratt med delegationen – allt gick på något underligt sätt in under samma antal dagar som jag normalt tar på mig för att lyckas boka en tvättid hemma.

Jag vill även understryka vikten att inte bara ta vara på tiden som GA varar under, utan även platsen den är på, och framförallt när det gäller ett land som Rwanda. Det är det inte ett ställe man som svensk student ofta befinner sig på. Det är lätt att fastna i GA och knappt hinna se staden, landet och människorna man besöker, men jag tror det är viktigt att inte missa det. Några av oss i delegationen kom till Rwanda ett par dagar innan och stannade några dagar efter för att besöka marknader, minnescentret, museer och restauranger. Det gav en fantastisk inblick i landet och dess historia. Jag åkte även på en post-GA-tur, som, trots många organisationsproblem på vägen från de ansvarigas sida, till slut gav mig en fantastisk naturupplevelse.

Slutligen vill jag också säga ett par ord om den corona-epidemi som växte sig större och större under tiden vi befann oss på hotell- och konferanscentret i Rwanda. Många blev oroliga i takt med att smittostatistiken eskalerade, och de vars länder hade stängt gränserna under veckans gång var oroliga för hur de skulle kunna ta sig hem. Under denna tid hade oron kunnat leda till panik och upprördhet hos många, men jag upplevde ändå att vi, oavsett landstillhörighet, kunde prata öppet om hur vi i våra respektive länder kunde hantera den här tillvaron och på vilka sätt vi kunde hjälpa varandra. Det var så fint att se den gemenskapen finnas där, och se att vi alla, oavsett bakgrund, insåg vikten av att ta ansvar i dessa svåra tider och finnas där för varandra.
Bortsett från oron gällande corona-viruset så kämpade även de ansvariga i Rwandas GA-team med många problem rörande organisationen på plats i form av platsbrist på hotellet, depositionsstrul, försenade bussar etc, men allt känns faktiskt så här i efterhand ganska bleknat i jämförelse med det som fungerade bra.

Jag tar jag med mig enormt mycket mer från General Assembly i Rwanda än vad jag trodde att jag skulle göra. Mitt första GA, och förmodligen även sista då jag börjar min AT till våren, har varit överväldigande och intensivt, men mer än allt annat superkul. Jag har mött många fantastiska människor som jag kommer fortsätta att hålla kontakten med och blivit inspirerad på ett sätt jag inte trodde var möjligt. GA överträffade verkligen alla mina förhoppningar, och förväntningar, med marginal. Så till alla som fortfarande har chansen rekommenderar jag starkt att börja peppa inför nästa GA och allt annat spännande som väntar med IFMSA!

Bästa hälsningar,
Linnéa Kristiansson