Ropen på hjälp, ropen efter någon kär. Skrik, jämranden och klagan breder ut sig i och kring bussen. En pappa som kommit ifrån sitt barn söker febrilt. En man som i chock låst sig på att leta efter sin tand. Skadade som försöker kräla längre bort från olyckplatsen, andra som ligger eller sitter på marken och inte längre förmår att ta sig längre bort eller hittat en plats där de inväntar slutet, för det är väl ändå slut nu…
En grupp personer iklädda knallgula västar samlas en bit ifrån olycksplatsen; det pratas, pekas och instrueras och sen sprider de ut sig bland de skadade. De skadade lugnas, bedöms och markeras, det kommuniceras mellan personer i de gula västarna, det kommuniceras över walkie-talkie med en ledningscentral. Områden markeras ut och en AMP (advanced medical post) sätts upp av räddningstjänsten efter order från en av de gula västarna, och de skadade flyttas från olycksplatsen till ett säkrare område i väntan på att AMP:n ska bli klar. En stund senare är simuleringen över och personerna i de gula västarna kan pusta ut efter en 40 minuter lång övning där de har försökt att bringa ordning till en kaosfylld situation med hjälp av de verktyg som fyra IFMSA-trainers har lärt dem under helgen. Dessa trainers – Therese Brander Löf, Hanna Jerndal, Ines Levantine och Theju Muddasani – har också haft stöd av tre externa experter, läkarna Ruben Flores och Urban Johansson Kostenniemi på NUS samt psykologen Olof Semb. Till dessa sju personers hjälp fanns ytterligare tre koordinatorer, Rebecka Assarsson, Fu-Hsien Lin och Sara Sharp, för att hjälpa till med logistik.
Katastrofmedicin, eller International Training in Disaster Medicine, pågick över tre dagar, med tjugotre deltagare från olika delar av Europa, majoriteten från Sverige. Teori varvades med simulationer för att understödja omvandlingen av deltagarnas teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter. Kunskap om t. ex. vad som är viktigt att förmedla till ledningscentralen, hur en triagerar, psykologisk första hjälpen, hur de skadade tas omhand om i väntan på mer personal och transport till sjukhus, och hur sjukhus förbereds för mottagande av alla skadade.
Detta är kunskap för det omedelbara skedet efter att en katastrofsituation uppstått men vid katastrofer som lamslår större områden finns andra konsekvenser att ha i åtanke, bl. a. att infrastrukturen slås ut vilket innebär att hjälp inte kommer fram; ingen sjukvård, ingen tillgång på rent dricksvatten m. m. Och all hjälp grundar sig i det självklara, de mänskliga rättigheterna, en persons rätt till säkerhet, och en persons rätt att leva, men när inget av detta längre är möjligt kanske det ändå går bevara en persons värdighet.
Fu-Hsien Lin
