När vi landade på Podgoricas flygplats strålade solen och det var nästan tjugo grader varmt. För mig, som lämnat ett regnigt Lund några timmar tidigare, kändes det overkligt att vara på plats och att kunna stoppa ner mitt paraply. Både det fina vädret och overklighetskänslan höll i sig under mötets första dagar. Att vara på ett internationellt IFMSA-möte är lite som att befinna sig i en bubbla där det inte riktigt fungerar som man är van vid. Det är människor överallt, märkliga regler (”Här på hotellet serverar vi bara kaffe till frukost!”) och de mer erfarna medlemmarna slänger sig med så orimligt många förkortningar att man blir alldeles snurrig. Men man kommer snabbt in i det. Man lär sig hitta koffein på andra ställen än i restaurangen och i takt med att man deltar i aktiviteter och pratar med människor får förkortningarna en innebörd.

Jag deltog i SCOREs sessions, vilket innebar att jag spenderade en stor del av mötet med att diskutera utbytesverksamheten. Det var mycket tekniska detaljer, och mycket som inte direkt berörde mig som sitter på lokalnivå, men det var ändå väldigt inspirerande.

Speciellt givande var den session vi hade tillsammans med SCORP, där vi pratade om interkulturell kommunikation, multikulturella patienter och hur man som utbytesansvarig kan jobba med kulturkrockar.

För mig var mötets höjdpunkt det dagliga mötet med den svenska delegationen. Vi sågs en timme på någons hotellrum och diskuterade de frågor som skulle komma upp för omröstning i plenum senare under dagen. Vi hade som delegation mandat att rösta för IFMSA-Sverige, och jag blev väldigt imponerad över hur pålästa alla var och hur seriösa diskussionerna som fördes blev. Det finns en oerhörd kompetens i IFMSA, och jag är tacksam över att ha fått se den in action. Vi fick chans att föreslå förändringar i de policy statements vi inte tyckte kändes rätt, och det var en väldigt mäktig känsla när en förening på 1,3 miljoner läkarstudenter senare röstade ja till de förändringar vi arbetat fram.

Totalt var vi över tusen studenter från hela världen som samlades i den lilla sömniga montenegrinska semesterorten Budva, och det slog en verkligen hur häftigt och orimligt det är att IFMSA finns och fungerar. Föreningen rymmer så många viljor, så många språk och kulturer – ändå klarar vi av att jobba tillsammans mot gemensamma mål. Kanske är det just gemenskapen som gjorde störst intryck på mig. Det var fint att se så många nya vänskaper uppstå och att se så många gamla vänner återförenas, och det var starkt att se hela världens läkarstudenter gemensamt ställa sig upp och applådera den syriska delegationen.

Nu är jag tillbaka i regniga Lund, men det känns okej. Jag fick en solig vecka med fantastiska människor i Montenegro, och jag kommer kunna leva länge på minnena. Jag hoppas att ni åker till August Meeting 2017 i Tanzania, så att ni också får uppleva ett GA!

 

Märta Jönsson

IFMSA Skåne